Islamismen i Europa för att stanna – och med den terrorhot och våld

Europas ledare har i sin invandringspolitiska dårskap skapat en mindre behaglig kontinent att bo på, vars invånare kommer att leva under terrorhot och ökade spånningar. Detta har i sin tur skapat en motreaktion  i form av rmer eller mindre  extrema rörelser,  skrev Ross Douthat, i en kommentar till det schweiziska minaretförbudet  i New York Times  (den 7 december 2009).  Det politiska etablissemanget i Europas länder vägrar se konsekvenserna av sina mångkulturalistiska experiment och vänder ryggen mot sina  oroade invånare.  Att  bortse från folkmeningen för dagen för att få tillstånd ett mer funktionsdugligt Europa   genom Lissabon-fördraget  på lång sikt – eller för den delen en europeisk gemenskap överhuvudtaget – är en sak; men då det gäller invandringspolitken hade det varit bättre om politikerna hade lyssnat på sina invånare.

Nu är det för sent:

“Millions of Muslims have accepted European norms. But millions have not. This means polygamy in Sweden; radical mosques in Britain’s fading industrial cities; riots over affronts to the Prophet Muhammad in Denmark; and religiously inspired murder in the Netherlands. It means terrorism, and the threat of terrorism, from London to Madrid.

And it means a rising backlash, in which European voters support extreme measures and extremist parties because their politicians don’t seem to have anything to say about the problem.

In fairness, it isn’t clear exactly what those leaders could offer at this point. They can’t undo decades of migration. A large Muslim minority is in Europe to stay. Persisting with the establishment’s approach makes a certain sense: keep a lid on prejudice, tamp down extremism, and hope that time will transform the zealous Islam of recent immigrants into a more liberal form of faith, and make the conflict go away.
Or least keep it manageable. Caldwell’s book, the best on the subject to date, has a deeply pessimistic tone, but it shies away from specific predictions about the European future. Other writers are less circumspect, envisioning a Muslim-majority “Eurabia” in which Shariah has as much clout as liberalism.

But even a decadent West is probably stronger than this. The most likely scenario for Europe isn’t dhimmitude; it’s a long period of tension, punctuated by spasms of violence, that makes the Continent a more unpleasant place without fundamentally transforming it.

This is cold comfort, though, if you have to live under the shadow of violence. Just ask the Swiss, who spent last week worrying about the possibility that the minaret vote might make them a target for Islamist terrorism.

They’re right to worry. And all of Europe has to worry as well, thanks to the folly of its leaders — now, and for many years to come.”.

Här finns Douthats text.  Jag publicerade den på min websida  (där den förblev oläst) för över ett år sedan. Fortfarande undviker  man i svenskt mediaetablissemang att belysa sambandet mellan muslimsk massinvandring och terrorism – förmodligen för att inte förknippas med det centrala budskapet hos den svenska politikens svarta får, Sverigedemokraterna.. Douthat är  dock inte ensam i internationell debatt; han hänvisar ju själv till Christopher Caldwells mörka perspektiv på detta samband:

”On one hand, citizens of every Western European country… put terrorism near the top of their list of worries, on the other Europe continues to grow more and more muslim…

Migration, in fact, has a lot to do with terrorism.”

Bo Lundberg

Annonser

En reaktion på ”Islamismen i Europa för att stanna – och med den terrorhot och våld

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s