”We love the guy” – den antimachiavelliske Hamlet

Varför läser man “Hamlet” ? Svaret är min för del att jag gör det av samma skäl som jag läser “Trettondagsafton”: för mitt nöjes skull. I det nöjet ingår naturligtvis som alltid främst den estetiska njutningen och förstklassig underhållning, men lika mycket att stifta bekantskap med en person med sensibilitet, charm, intelligens, humor och ironi, melankoli och högsinthet som är oöverträffad i världslitteraturen.

I en vidare mening läser man “Hamlet” för att tränga in i ett själsligt universum som är så oändligt mycket större än ens eget. I den processen, säger Harold Bloom i “How to Read and Why”, blir läsaren, på gott och ont, ofrånkomligen själv en Hamlet, i det han upptäcker i denne västerlandets störste “hero of consciousness” de ogenomträngliga djupen och transformationsmöjligheterna i sitt eget medvetande. “We hardly can think about ourselves as separate selves without thinking about Hamlet, whether or not we are aware that we are recalling him”.

Med Hamlet har Shakespeare skapat den moderna människan. Hamlet är den förste gestalt i världslitteraturen som “overhears himself” och i denna process inser komplexiteten i det mänskliga handlandet. Därmed är han vår nutida. Genom att “uppfinna det mänskliga” (Harold Bloom) har Hamlet betytt mer för vår syn på människan än alla religioner tillsammans.

Eller annorlunda och krassare uttryck: för 50 kronor (här i Bangkok) kan jag köpa en text som ger mig tillträde till värdslitteraturens största mänskliga medvetande; därmed även omvandlande mitt eget. Ett klipp om något.

Min trogne följeslagare ända sedan studenttiden, A.C. Bradley, låter också en religiös tolkning avsluta föreläsningen om “Hamlet” i sin “Shakespearen Tragedy” . Bradley pekar på en obönhörlighet över skeendet i Hamlet från första akten till den – i tiden långt mer framskridna – femte akten som för tanken till en högre makt som drar i trådarna.

“Kung Lear” är förmodligen ett större drama än “Hamlet” , men det gäller knappast huvudpersonen – och medan man otåligt vänder sidorna i “Hamlet” i förtjust förväntan på nästa replik torde flera personer än jag (och Leo Tolstoj!) hysa ett läsmotstånd mot “Kung Lear”. Dramat är för mörkt och kusligt, särskilt Edmunds nihilistiska ondska är för chockerande; Här framstår den nakna ondskan som den icke-reducerbara egenskap den är; man ser en verklig gestalt bakom de ohyggliga gärningar som rapporteras i press och TV. Kan någon, efter att ha läst eller sett “Kung Lear”, tro att den moderne Edmund som sparkar ihjäl folk på gatan skulle vara mindre ondskefull om han behandlats med det modern välfärdssamhällets brottsterapier, eller, i sin roll som terrorist, skulle avstå från att planera och utföra tunnelbanebomber om fattigdomen i världen eliminerats? Vi blir skrämda av “Kung Lear” därför att den river slöjorna av de terapeutiska förklaringsmodeller till ondskan som skulle göra den mindre och hanterbar. Det går helt enkelt inte att reducera den edmunska ondskan till sociala, psykologiska, ekonomiska etc faktorer eller, som är på modet, “strukturer”.

För övrigt skulle ett hembesök hos familjen Lear, säkert dämpa entusiasmen hos de som ivrigast hävdar familjelivets möjligheter till lycka och harmoni…

Med Hamlet är det annorlunda än med Edmund (eller med Iago), trots att hans handlingar, eller snarare fördröjningen av dessa, leder till åtta människors död, inklusive hans egen. “We love the guy” , som någon Shakespeareanalytiker skrev (jag vill minnas att det var A.C. Bradley), och det är min spontana upplevelse av Hamletgestalten – innan något liknande en “Verfremdungs-effekt” inträder som jag strax återkommer till. Bradley anser att den närmaste förklaringen till denna paradox är just den att alla de egenskaper som gör Hamlet till en så attraktiv gestalt vänds i lika kraftfull mordisk destruktivitet av omständigheter som han inte kan styra. Eller är det så att Hamlet själv låter omständigheterna leda honom in i denna destruktivitet (man kan naturligtvis säga att Cladius och möjligen Polonius förtjänar sitt öde, men väl knappast de övriga, allra minst Ofelia, Gertrud, och Laertes och väl inte heller de olycksaliga Rosencrantz och Guildenstern)? W. H. Auden “who seems rather to have disliked Hamlet” (Bloom), var inne på den linjen:

“Hamlet lacks faith in God and himself. Consequently he must define his existence in terms of others, e.g. , I am the man whose mother married his uncle who murdered his father. He would like to become what the Greek tragic hero is, a creature of situation. Hence his inability to act , for he can only ‘act”’ i.e play at possibilities.”

Citatet är från Harold Blooms “Shakespeare, the Invention of the Human” som mycket riktigt invänder att Hamlet är Shakespeares mest autonoma gestalt överhuvudtaget och låter sig inte styras av andra (utom väl av vålnaden?), hans medvetande är större än han själv och ger honom friheten att ändra sina tankar för varje ny replik.

På mig verkar denna suveräna autonomi i viss mån förfrämligande. Hamlet blir en roll som växer sig så stor att dramat inte räcker till, en pirandellisk roll som söker sitt drama. Han, lyssnar på sig själv samtidigt som han ger uttryck åt sig själv, är själv poet lika mycket som Shakespeare och skulle själv kunnat ha författat “Hamlet” .

Hamletgestalten kan inte reduceras, men man kan naturligtvis diskutera enskilda sidor av hans karaktär. En sådan, som tilltalar somliga av oss (men avgjort inte andra), som följt maktintriger ute i världen och på närmare håll, är hur han använder sitt rena sinne, skarpa intellekt och kvickhet som vapen mot en korrumperad omgivning. Hamlet är, som Harold Bloom säger, bland mycket annat, en briljant anti-Machiavelli. Bloom exemplifierar inte men det är uppenbart att det är den roll Hamlet hela tiden spelar ut mot den intrigerande farbrodern Claudius. Hamlets effektiva iscensättning av det spel som skulle avslöja Claudius brodermord är ett motspel mot den inte alltigenom osympatiske och inte alltigenom lågsint skurkaktige, men typiskt machiavelliske farbrodern. Claudius insikt om faran av att ha Hamlet kvar omkring sig och hans planer att röja honom ur världen är genomgående machiavelliska. Han tar i beräkning maktaspekter och politiska följdaspekter av Hamlets popularitet hos det danska folket, vilket utesluter direkta aktion på platsen, något som också skulle dra för Claudius obehagliga saker i dagen – liksom av samma skäl en rättegång för mordet på Polonius. Lika machiavelliskt som Claudius följaktligen väljer den mer diskreta metoden, att skicka Hamlet till England, där det brev som Hamlets följeslagare på resan. Rosencrantz och Guildenstern skall överbringa, avses verkställa avrättning på prinsen – lika anti-machiavellisk är Hamlets hemliga utbyte av brevet mot ett som istället kräver budbärarnas avrättning. Eller kanske man kan säga att han använder en machiavellisk metod i anti-machiavelliskt syfte.Och då kungen nås av den obehagliga nyheten att Hamlet är tillbaka i Danmark utnyttjar han machiavelliskt Laertes hämndbegär över Hamlets dråp av fadern genom att iscensätta värjeduellen mellan Hamlet och Laertes, än en gång med (det machaivelliska) medlet gift som vapen. Men här gör Hamlet en genuint anti-machiavellisk gest, denna gången i form av dess motsats. Han accepterar utan minsta betänkande förslaget om en värjduell, trots att han är medveten om den stora risken för elakt spel från farbroderns sida.

Machiavellianism står, som jag ser det, alltså här inte bara för en viss metod att säkra makt utan också i vidare mening för cyniskt maktintrigerande för onda syften och i en ännu vidare mening för ett korrumperat eller snarare ruttet system eller en rutten värld – förmodligen ganska långt ifrån vad Machiavelli själv avsåg med sin maktstudie. Följaktligen kan Hamlets “machiavelliskt” smarta sätt att undanröja hoten mot sig själv betecknas som just anti-machiavelliska.

Det är inte enbart Hamlets handlingar som gör honom till ett slags anti-machiavellisk hjälte utan än mer hans suveräna språk, vars främsta kännetecken är en fulländad ironi, driven till sin spets av det spelade vansinnet. Machiavellism förutsätter ett slags kollektiv konformism, jargong, etc. i språkbruket som gör det till redskap för att manipulera själar som i sitt språk inte funnit sitt autentiska jag. Det moderna västerländska samhället är helt penetrerat av den typen av kollektivistiskt språkbruk. Hamlets språk är i sin transcendenta ironi den raka motsatsen till och ett suveränt vapen mot denna machiavelliska jargong. Genom att allting vänds till sin motsats rycks grunden undan för machiavelliska styrsystem genom spåket. Hamlets anti-machiavellism är ett lysande uttryck för konstens subversiva ironi, ett tema som jag återkommer till med en galnings envishet, bl a i en tidigare blogg..

Låt mig här – med samma galna envishet – anknyta till den musikens ironiska autonomi gentemot omvärlden som jag talat om i andra texter.

På samma sätt som musik är autonom genom att aldrig kunna konnotera något utommusikaliskt, blir Hamlets ironi musikalisk i det att den, genom att vända upp och ned på orden, fråntar dessa deras konnotation av vår invanda uppfattning av världen. Därmed ges Hamlets anti-machiavellism en musikalisk dimension och anknyter till Shakespeares berömda rader om sfärernas musik:

“The man that hath no music in himself,
Nor is not moved by concords of sweet sounds,
Is fit for treasons, stratagems, and spoils;
…Let no such man be trusted.”

Jag har aldrig sett någon ta upp detta möjliga samband mellan Hamlets anti-machivellianism och hans “musikalitet”, men i mina ögon är det ett universellt samband. Brist på musikalitet och smak för intriger hänger ihop, men det är en annan och längre diskussion. Så tills vidare:

“…the rest is silence”.

Annonser

2 reaktioner på ””We love the guy” – den antimachiavelliske Hamlet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s