Notering

Nausikaa finns där i vimlet – men din blick är slö

Äldre västerländsk man paraderar öppet i stan med betydligt yngre asiatisk köpt kvinnligt sällskap i ett fåfängt försök att projicera bilden av romans. Ain’t no pretty sight;  mer fråga om bristande känsla för stil än moral. Då det gäller betald ”kärlek” antingen det är prostitution  eller den stora erotiska gråzonen däromkring  är det bara en princip som gäller: diskretion.  Och sådan tillämpas helt enligt protokollet av de – mycket generösa – asiatiska ”sugar daddies” som underhåller delar av det attraktiva skiktet av ung asiatisk kvinnlighet. Gåvor som Mercedesbilar, BMWs, lyxcondos är standard inom denna kategori. Våra västerländska, mer eller mindre självutnämnda, supererotiker som stolt paraderar sin  trofé får nöja sig med vad som blir över. Och det är vanligtvis ingen ögonfägnad, men det är ju inte erotikerna heller.

I sammanhanget kan noteras att en uppenbar fördel  med den uselt låga pension som en svensk diplomat åtnjuter är att  det är omöjligt att misstänkas spela rollen av ”sugar daddy” i umgänget med alldeles för unga asiatiskor.

Men  för en utvald liten krets seniora män med ett visst mått av estetisk urskiljning och  kultiverat ”savoir vivre”  (nåja)  finns det alternativ såväl till  det gängse västerländska barerotiserandet som till sugardaddandet:  att umgås med en mycket ung asiatisk kvinna på vänskapsbasis – som inte utesluter ett skimmer av lika  lekfull som totalt illusorisk romans  –  återkallar i levande livet för mig dessa underbara kvinnogestalter i Shakespeares komedier och i Mozarts operor: Viola från ”Trettondagsafton”, än mer den smarta Rosalin i ”Som ni vill ha det”, Miranda i ”Stormen”,  Suzanna från ”Figaros Bröllop”, Zerlina från ”Don Giovanni”  –   jag återkommer med besattheten hos en stalker till dem i mina texter. Och den mest underbara av dem alla: Nausikaa. ”Vem kan läsa Odysseens sjätte sång utan att förälska sig i Nausikaa”,  frågar med rätta Sture Linnér i sin bok om Homeros.  Mer om henne framöver på min textsida då jag åter läst sången på originalspråket; hon är värd en egen utläggning,  liksom den homeriska poesin överlag. Redan nu vill jag rekommendera mina (rätt så fåtaliga, medges) läsare att återigen eller för första gången avnjuta detta oöverträffade stycke poesi och dito kvinnoporträtt i en modern översättning.  Så varför snobbar jag med originalspråket? Jo, den klassiska grekiskan kännetecknas av en utomordentlig känsla för proportion, för ”le mot juste”, enkelhet och direkthet som ger varje text en intensiv lyster och det gäller särskilt den poetiska magin hos Homeros. Och det är med detta poetiska språk som den underbara Nausiikaa framträder så levande för oss i sjätte sången. En bra översättning ger en aning om dessa kvaliteter men når aldrig ända fram – det gäller ju f ö i varierade grad för all översättning av poesi.

Tillbaka till där jag började: i Sverige, liksom i Västerlandet i övrigt,  är den förhärskande bilden av relationen äldre man-ung asiatisk kvinna  den som tecknades inledningsvis – och den saknar som sagt inte motsvarighet i verkligheten. Det innebär att omgivningen har liten förståelse för mina homeriska eller för den delen donquixotiska sublimeringar av vänskapsrelationer med unga kvinnor – även hos dem som känner eller borde känna  mig väl.

Var går gränsen mellan det sublimt poetiska och det löjeväckande patetiska i den speciella variant av relationen manligt-kvinnligt som jag har försökt teckna? Fråga inte mig. Den store Goethe insåg  ju till slut, om det kan vara till vägledning,  att han som 72-åring gått över denna gräns i sin passionerade och djupt plågsamma förälskelse i den 19-åriga Ulrike von Levetsow; han hade förväxlat ”det reella med det ideella”. Jag har berört detta stoff i denna text.

Rubriken med det lösrykta citatet från Hjalmar Gullbergs Förklädd Gud?  Nausikaa är ingen gudinna men svarar mot det underbara i tillvaron, dess skimrande lyster som hos Homeros och de klassiska grekerna representerades av gudarna. Det är den ”strålögda” Pallas Athena som för samman Nausikaa och den skeppsbrutne Odysseus genom att i en dröm övertala Nausikaa att bege sig till floden för att tvätta kläder inför  stundande bröllop.

Tro ej att någonsin en gud kan dö.

Han går förbi dig, men din blick är slö”  

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s