Det ”främmande” i konsten – och i homoerotiken

Från filmen “Torka aldrig tårar utan handskar” minns jag särskilt en scen som fint gestaltar det särpräglade, det främmande, i homoerotiken och som ger ett slags efterklang till gossekärlekens gåtfulla väsen alltsedan antiken med dess höjdpunkt i det sena 1800-talets svärmiska antik- och skönhetsdyrkan. Det är scenen mellan de två pojkarna som möts insvepta i sina vita handddukar i bastuångan. På en gång förstår man att det inte är bara vi som står utanför denna egenartade läggning utan även de homosexuella själva som intensivt upplever detta “det främmande” i denna erotik. Det anknyter till det drag av upphöjd exklusivitet i gayskapet som suveränt personifieras av den roll som utövas av skådespelaren Simon J. Berger och är en smula förvånande kvalitet i en film som den närmast konventionellt mass- och samhällstillvände Jonas Gardell står bakom.

Hyakinthos

Varför fäster jag mig vid detta det “främmande” i homosexualiteten, en karakterisering som gayrörelsens aktivister i sin iver att framställa denna läggning som normal intill den gråa svenska radhusidyllens gräns tveklöst skulle kalla “gaybashing”? För att bespara mig själv och de två, tre personer som läser denna text en upprepad, längre utläggning hänvisar jag till min diskussion om Camille Paglias suveräna uppgörelse med gayrörelsen, liksom till hennes kulturhistoriska belysning av gossekärleken och dess estetik. Låt mig istället hänvisa till och i koncentrat upprepa en tidigare text om vad som är konstens kanske mest centrala markör: nämligen, som min ständige följeslagare i diktens värld, professor Harold Bloom emfatiskt framhåller: “det främmande”.

Lika litet som beträffande det mesta annat i estetiken kan man definiera vad som detta “det främmande” elementet i konsten egentligen är, men likafullt finns det där och innebär – till synes paradoxalt – en mer intensivt reell upplevelse av världen än vad vi varseblir i vår konventionella vardag. Den liknar vår barndoms upplevelse av sagans väsen men också vår klara, ofiltrerade direkta upplevelse av världen då vi var små. Snöflingorna som faller och bildar ett vitt täcke över granarnas grenverk, det sena kvällsljuset över de svindlande höga tallarnas kronor, människorna som underbart snälla eller som skrämmande elaka, trollens hotfulla ögon i höstdunklet mellan skogens stammar. Sagans “främmande” värld är lika reell som den omedelbara verkligheten.

I Homeros Odyssée möter vi en värld som är lika intenisvt strålande som – “främmande”. Vi möter dessa monster, cyklopen Polyfemos, Skylla och Karybdis, vi uppenbaras gudinnor, gudinneliknande kvinnor eller gudadöttrar – som ungflickan Nausikaa med den aldrig så flyktigt och med lätt vemod antydda möjligheten av en kärleksrelation med Odysseus- den heta nymfen Kalypso med vilken Odysseus under sina sju år på hennes ö hade intensivt erotiska nätter med för att under dagen sitta vid stranden och gråtande längta efter sin trofasta Penelope. Vi möter gudinnan Kirke och inte minst den mot Odysseus’ så hjälpsamma, i olika skepnader uppdykande gudinnan Pallas Athena, vi besöker vindarnas ö, vi hör sirenernas sång, vi går ned i underjorden.

Allt är underbart och – “främmande”. För oss lika mycket, eller oändligt mycket starkare för den tidens åhörarare som inte kunde få nog av berättandet.

Ty, som filosoferna Hubert Dreyfuss och Sean Torrance Kelly visar i sin “All things shining” (läs den!): de homeriska och klassiska grekerna var öppna för världen i all dess omedelbara gnistrande skönhet och underbara märkvärdighet på ett sätt som vi har svårt att föreställa oss i vår vardagstillvaro. Och med en känsla som för oss med alla våra filter, sociala och konventionella i så mycket gått förlorad.

Det är genom den konstnärliga gestaltningen som vi kan återvinna denna öppenhet för världen. Konsten rycker undan de raster som styr vårt konventionella seende och upplevs av oss därför som “främmande”. Det gäller den klassiska estetiken, Shakespeare, Mozart och Goethe, lika mycket som modernismen. Det himmelska ljuset och formfulländningen i Mozarts Jupitersymfoni uppenbaras för oss som lika främmande för vår kaotiska, platta, av moralism, religion, subjektivistiskt psykologiserande, politiska ideologier och vanförställningar betingade upplevelse av verkligheten som den revolutionerande perspektivförskjutningen hos Cezanne och Picasso eller det surrealistiska, parodiserande språket hos Becketts luffare.

I den meningen är konsten alltid subversiv, ja revolutionär.

Det kan vara så, för att återknyta till det som Camille Paglia är inne på, att den klassiska homoerotiken – som nämnts till skillnad från dagens Priderörelse – har en dimension som i viss mån är besläktad med det “främlingskap” som finns i estetiken. I trivial mening kan man ju säga att homosexualitet överlag, genom att under stora delar av historien stå utanför konventionell samhällig moral och utanför den naturgivna fortplantningsordningen, innebär ett utanför– och främlingskap som kanske tenderar att öka känsligheten för det “främmande” i konsten. Estetiska genier som Tjajkovskij, Oscar Wilde, Leonard Bernstein, Thomas Mann, André Gide, Marcel Proust, Yukio Mishima, Karin Boye och många utövande konstnärer var och är dolt och ambivalent eller öppet homosexuella.

Det finns en bigott, inskränkt ”småborgerlighet” (som jag orättvist generaliserande betecknar fenomenet) som hatar den fria fantasin och som politikerna ibland tror att de måste vända sig till: Göran Hägglund med sitt ”verklighetens folk som vill se vad en tavla föreställer”. Kanske detta hat mot fantasi och det ”främmandes” skönhet är besläktat med hatet mot den klassiska homoerotiken?

Jag vill bara intuitivt och utan vetenskaplig eller i ämnet annan kompetens antyda en möjlig dimension av homosexualiteten. Mest bara för nöjet att spekulera ad libitum och utan krav på intellektuell stringens. Det är inget debattinlägg och håller förmodligen inte i en kvalificerad diskussion. Och det mesta har jag som sagt skrivit om i tidigare texter.

 

Annonser

En reaktion på ”Det ”främmande” i konsten – och i homoerotiken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s